Under åren som gått har det blivit ett par Sbch i spår och sök, en räddningshund och en tjänstehund. Jag är lärare i hundtjänst och har hållit i över 40 år. Tidvis har hundträningen legat nere långa tider på grund av familjeskäl, flyttningar, bygge av hus mm. Nu är jag pensionär och har en mycket bra schäfertik född 2004. Här uppe i Bödaskogen har vi efter många år lyckats intressera ett litet träningsgäng som försöker hjälpa varandra. Vi har underbara träningsmarker men vi är ganska isolerade och det är långt till SBK klubbar och tävlingar.
Det är jag och min fru Ann-Margret som står för Bödavindens Hemsida, där vi berättar om oss och våra hundar och katter. Själv är jag född 1934 och har hållit på med hund sedan 1965. min första hund var en schäferhane som hette Ido. Det var valborgsmässoafton 1965 som jag hämtade honom. Han var bara en hund, men han skulle komma att betyda mera för mig än någon människa. Min första SBK klubb blev Finspång. Sedan blev det Karlshamn, Sölvesborg, Öland och nu Sölvesborg.
Under min tid med hund har mycket förändrats. När jag började var det ganska hårda tag. Dressyren bestod mest av behag och obehag. Det var bara de hårdaste hundarna som klarade sig. De böcker som fanns var Hundutbildning och hundvård I, II,III. Man kan skratta när man läser i dem, det står t.ex. om spår att det bara var en slump vilket spår hunden tog. Enligt vad experterna då trodde, kunde hunden inte plocka ut vilket spår som var husses eller en flockmedlems. I söket var det föraren som skulle kommendera hunden skall när den hittat en figurant. Jag kommer ihåg att jag protesterade mot detta och tyckte att så går det ju inte till i det vilda. Där måste individen hålla reda på sina flockmedlemmar och om de hittade ett byte så gjordes det inte ljudlöst. I lydnadsdressyren fick jag mycket spe för mina mjukare metoder. Jag kunde nog ta i om det behövdes, men jag föredrog att jobba så att hunden tyckte det var roligt.
Under de sista årtiondena har sättet att träna hund radikalt förändrats och det har kommit ut många utmärkta böcker. Det har startats många privata företag som säljer kurser om hundfostran och specialdressyr. En del av dessa företag är seriösa och har mycket duktiga och erfarna instruktörer. Tyvärr så finns också många företag som bara lurar folk på pengar och där kunskapen hos instruktörerna är ganska bristfällig. och med att datorerna nu finns i de flesta hem, har en fantastisk värld öppnat sig, på olika hemsidor i dagböcker och bloggar kan man läsa om hur folk lever och tränar med sina djur. Många kontakter kan knytas tack vare datorn. Jag blir alldeles varm inombords när jag ser vilka underbara människor det finns. Kontrasten mellan vår tid och min uppväxt är enorm. Vi hade varken el, telefon eller radio förrän i slutet av 1940 talet. Det var ett isolerat liv som reglerades av gammaldags dubbelmoral och av kungen, prästen och de fina i samhället. Fy fan!!! Numera har vi andra problem. Det finns så mycket kunskap och information att det är svårt att veta vad som är bra. Detta gäller också hundträningen. Det finns tydliga tendenser att krångla till de enklaste saker och att vi glömmer bort hur det går till i det vilda. Hundarna själva är våra bästa lärare. Vi gamla hundtränare är inte helt insnöade, även om vi lärt oss att det ibland är bäst att hålla tyst. Jag erkänner att det är lätt att fastna i slentrian och att det kan vara svårt att hänga med i utvecklingen men alla nya saker som kommer är inte bra. En sak är i alla fall helt säker, man blir aldrig fullärd. Varje hundindivid är speciell och då får man rätta sig efter detta. Minlilla flicka Quandi blir troligen min sista hund och jag kommer att skriva lite om henne och hur det går för oss. Jag kommer noga att följa era dagböcker och bloggar. Det är trevlig läsning och ibland kan man hitta tipps som man kan ha nytta av. Datorn får bli vårt kontaktnät ut i Sverige.
Jag Ann-Margret är född 1954 i Malmö, uppväxt på Lorensborg intill Malmö Stadium och pildammsparken. Vi var en Familj med 4 flickor mamma o pappa, äldst i syskonskaran var jag. Min första hund var en schäfer som hette Tarras, men fick inte behålla honom så länge, tänk er själv 6 personer i 3 rum o kök, mamma o pappa som jobbar och alla barn i skolan, det blev lite för mycket av ensamhet för honom och väggarna i hallen i våran lägenhet fick utstå en hel del. Tarras blev sedermera polishund i Trelleborg. Detta resulterade i att jag var den som alltid var ute med grannarnas hundar, fick höra på äldre dar att " jaha, är DU den där flickan"?? Liten tjej ute med jättestor labbe varje dag. Ja, det var jag.
Fick vid 19 års ålder en son som heter Magnus, ihop med en kille som var hundrädd!!!!!!! När jag var 25 flyttade vi från Malmö till Bromölla och han gick med på att skaffa hund dock inte en schäfer utan möjligtvis en Golden och jag var tvungen att gå på Brukshundklubben. Där börjar mitt riktiga liv med hund. Köpte en Golden hane som vi döpte till Coxy en go o snäll kille som blev nästan 14 år. Vi gick Valp-Nybörjar och apellkurs och vi tävlade lite lydnad bara i 1:an det var roligare med bruks där blev vi uppflyttade till elit spår och högre sök.
På brukshundklubben hade jag en instruktör som sedermera blev min man, vi har nu varit gifta i över 20 år. Vi var med i Sölvesborg där fick jag många vänner som än idag finns bland de närmaste. Under tiden i Sölvesborg utbildade jag mig till instruktör och var klar i juni 1983. Sedan följde ett antal år som instruktör och tävlingsekipage. 1986 flyttade vi till Öland där vi hyrde ett hus utanför Borgholm i ett samhälle på östra sidan. Byggde samtidigt huset vi nu bor i på norra Öland närmare bestämt i Grankulla vid Grankullaviken. Var nu med i Ölands BK. arbetade som instruktör under ett antal år. Göte blev senare hedersmedlem i Sölvesborgs BK och då gick även jag tillbaka dit, det var ju där mitt hundhjärta fanns.
Började på Komvux ekonomisk linje, blev klar 1990. Startade en bokföringsbyrå som jag fortfarande driver. 1996 köpte jag och min styvfar en bensinstation i Byxelkrok den drev vi under 10 år. Konstaterade ganska snart att om man vill bo på norra Öland måste man vara lite av mångsysslare om man ska klara sig både ekonomiskt och socialt, så det har blivit många olika sommarjobb och mycke aktivitet i föreningar, städat toaletter på rastplatser, städart på hotell, sålt rökt fisk jobbat på bageri och i sommaren 2007 fick jag jobb som terminalansvarig hos Destination Gotland på terminalen Grankullavik färjelinjen Öland - Gotland. Är även aktiv inom olika föreningar och stiftelser på ett eller annat sätt, Byxelkroks AIK, Stiftelsen S:t Olofs Kapell, Böda Hembygdförening EK Skäftekärr m.fl. Är också ordförande och ekonomiansvarig i Studieförbundet Vuxenskolan Norra Öland (Borgholms Kommun). Sitter i Kultur o Fritidsnämnden, ersättare i Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige. Sitter även som nämndeman i Kalmar Tingsrätt. Allt detta innebär att tiden för mina hundaktiviteter blivit något begränsad, men som tur är har jag Göte som numera är pensionär men håller hundlivet i full gång, han tränar och tävlar och på detta sätt kan jag ha mina hundar och hjälpa till när det finns tid.
